Om Kinda Kanal

Planer för en transportled över sjöarna fanns redan under 1700-talets mitt. År 1799 bildades ett bolag som skulle stå ansvarigt för kanalbygget, som var klart 1810. Efter en olycka vid slussen vid Brokinds slott i början av år 1813 upphörde trafiken. Det skulle dröja länge innan idén åter kom på tal, men på 1850-talet aktualiserades frågan med anledning av ett stort projekt som gick ut på att sänka vattennivån i flera av sjörna i området.

Kanalen blev farbar år 1861. I september 1862 gick det ut en inbjudan till intresserade att teckna aktier i ett bolag som hade till syfte att slutföra kanalbygget till Linköping. Kanalen i dagens utformning byggdes 1865-71, med huvudsakligen statliga medel som ett sätt att lindra den svåra nöden som rådde i de isolerade trakterna vid den tiden. Kanalen främsta funktion var förstås som transportled, huvudsakligen för timmer och jordbruksprodukter. Dessutom möjliggjorde kanalen en sänkning av vattennivån i sjöarna Åsunden och Stora Rängen, vilket frigjorde ny bördig jordbruksmark. Tanken var att förlänga kanalen söderut mot Vimmerby men därav blev det intet. Efter östra centralbanans tillkomst kom kanalens betydelse som godstransportled att minska successivt – detta då järnvägen i stor utsträckning följde kanalens lopp. Längs kanalen fanns bland annat varven Linköpings varv och Hjulsbrovarvet.

Sedan 1948 går ingen godstrafik på kanalen, och med start 1958 konstruerades fasta broar, med en minsta höjd på 3,09 m. Kanalen är i dagsläget endast av betydelse som turistattraktion.

Slussarna i Kinda kanal kan hantera fartyg upp till 24,5 m längd och 4,6 m bredd. Nykvarns sluss är ett undantag som har samma mått som slussarna i Göta kanal. Detta för att slussen ligger före Linköping från Roxen och Göta kanal sett, och man ville att fartygen som gick på Göta kanal skulle kunna komma in i Linköpings hamn.